Min väg

Jag är uppväxt på landet med djur och natur. Innan skolans början har jag bara underbara minnen av gemenskap, farmor och farfars bondgård som låg intill och roliga upptåg med familjen. Men när skolan började blev det konstigt så jag tog på mig en mask för att passa in och känna mig trygg. Så blev det under alla år, men i skogen som låg bredvid vårt hus kunde jag vara mig själv där pratade med träden och stenarna på mitt eget lilla sätt. I skogens stillhet slapp jag känna den inre tomhet som jag så ofta gjorde med många människor och otrygga miljöer och jag kommer väl ihåg att jag många gånger hellre var själv än med kompisar. Visst var det roligt ibland, men jag kunde inte ta av hela masken med dem utan spelade spelet jag trodde förväntades av mig. Egentligen var jag blyg och känslig med ett stort behov av prata om meningen med livet oavsett om ämnet skulle innehålla Solens förunderliga kraft eller tron på någon Gud.

Jag försökte leva upp till kraven som ställdes och fick hyfsade betyg från grundskolan. När gymnasiet började blev det värre och jag tappade mig själv för varje år som gick. Dessutom blev jag näst intill tvungen att flytta hemifrån året jag skulle fylla sjutton. En lägenhet i stan blev min hemvist då mor och far sålde huset och flyttade långt ut på landet, ett ställe som jag inte kände något för. Jag fick en liten lägenhet och det var ju hur coolt som helst INNAN jag flyttat men när jag väl var på plats vantrivdes jag från första stund och utöver det tyckte jag skolan var en hård och kall inrättning. Fester, alkohol och plugg på en linje som krävde koncentration ihop med viljan att vara duktig, blev inte jag som person överhuvudtaget. Jag blev arg och tog tag i andra saker som var viktiga för mig, såsom olika jobb vid sidan om, körkort och bil. Ofta åt jag på kvällarna för att trösta mig själv och somnade med tårar av längtan hem till huset och den gemenskap som jag inte längre hade.

Jag blev starkare i perioder, var ute och reste, jobbade, träffade nya människor och hade väldigt roligt. I umgänget med vänner var jag en frisk fläkt som jag då trodde hade integrerat med mig själv. Kanske för att jag lärt mig vara avstängd och insett att såhär är livet. Men inom mig hade jag en djup längtan som jag inte kunde ta eller sätta ord på, ett hål, en saknad efter nåt mer. Idag inser jag hur jag redan då, i unga år, tappat mig själv. Det fanns också en period då jag ville bli präst, men insåg ganska snart att det var inget för mig. Kyrkan pratade om människors synder och levererade tillsammans med det stora ord, glitter och glamour, det var inte jag. Fester blev en naturlig del och om jag hade inte tillräckligt med pengar såg jag till att skaffa dom genom olika sorters krediter. I dagens mått mätt kanske det inte var så illa, men jag mådde dåligt och visste varken ut eller in, så mina beteenden fortsatte för jag hade ingen att prata med.

Jag träffade min första man något år senare. Jag var ganska vilsen när jag träffade honom och han hade också obearbetade saker som ibland kom upp till ytan. Vi fick två fantastiska barn men jag fick också ångest, värk, eksem och så småningom hudcancer.

Läkarna som bara har ett sätt att hjälpa, skar sönder min kropp på olika ställen. Rädslan övergick i ilska för någonstans inom mig visste jag att detta handlar om något annat än symtomen. Min ilska hjälpte mig att hålla rädslan på avstånd och lyssnade med ett halvt öra i besöken med tips och råd om behandling. Jag gick på kontroller men för övrigt sade jag nej till det mesta och min rädsla för solen var obefintlig.

Jag hade ångest och på jobbet fick jag panikattacker när jag minst anade det. Det kändes som hjärtat skulle hoppa ur kroppen, rodnad i ansiktet, paniken som steg och sedan blev det minnesluckor en stund innan jag var tillbaka och skämdes som en hund. Jag som alltid var stark och glad, vad var detta? Om detta hade jag ingen att prata med. Dessutom hade jag eksem på olika ställen, var ofta sjukskriven och försökte jämt och ständigt banta för att känna mig tillfreds. Nertryckta känslor hade tagit ut sin rätt.

Jag insåg att jag inte levde från hjärtat utan ifrån huvudet. Jag hade länge kapslat in sorg som jag försökte springa ifrån på flera sätt. Jag hade två små barn och dessa var de enda som gjorde mig stark i min situation. Jag och familjen köpte tillbaka mitt barndomshem 1998 och efter det tilltog mitt intresse för det alternativa och andliga. Flytten hade stärkt mig och så småningom kunde jag inte ljuga för mig själv längre. Jag bröt upp äktenskapet utan att veta något om framtiden. Rädd och ensam hade jag vårdnaden om barnen, var ägare till ett stort hus och massor med räkningar att betala.

Redan innan barnen föddes hade jag börjat mitt sökande inom alternativ medicin. Då var inte mina problem större än att jag hade ont i benen, och en typ av naturmedicin hjälpte mig att bli fri från värk. Dock fick jag inte hjälp med att förstå orsaken bakom. Ont i benen, var ju inte så konstigt att jag hade eftersom jag höll på att tappa min kraft och min självkänsla som hör till den röda frekvensen av den fysiska mänsklig kroppen.
Det blev istället andra symtom och jag sökte mig till massage, yoga och qigong för att sedan söka mig vidare till mer andlighet. Att besöka ett av Sveriges bästa medium var det läskigaste jag gjort, hela jag skakade inför mötet. Men jag fick jag hjälp och tröst och fortsatte med att meditera kontinuerligt. Jag fick upp ögonen om orsak och verkan och ganska omgående fick jag upplevelser som var till hjälp för att förstå mer om vem jag egentligen var. Jag mindes att jag under barn- och ungdomsåren haft oförklarliga upplevelser men stoppat undan dessa för jag hade ingen att prata med. Mitt sökande fortsatte och jag hamnade hos en shaman för mer vägledning och utan det kanske jag inte orkat ta mig vidare.

Jag träffade min nuvarande man i samband med separationen och det var positivt för mig men skilsmässan hade tagit hårt på energin och starka utmattningssymtom ledde till sjukskrivning. Dock fann jag fler pusselbitar på vägen inom andlighet och alternativmedicin vilka innebar ny kraft och mer tillit.  Nytt jobb, nytt äktenskap och ytterligare två barn kom till världen. Underbart men krävande, för jag hade ännu inte läkt mig själv på djupet. Men i samband med att mina yngsta barn var små, tog jag steget på allvar inom alternativmedicin och uråldrig visdom. Det blev några kurser och i samband med det startade jag mitt företag 2006 och sade sedan upp mig två år senare som ekonom för att satsa helhjärtat på mitt stora intresse. Jag gav kurser, resor, föreläsningar, hade privata sessioner, köpte flera lokaler och gjorde diverse satsningar. Kunderna tilltog för varje år efter rekommendationer och flera reportage i tidningar.

Under dessa år gjorde sökandet, upplevelserna och lärdomarna mig både mållös, upplivad, nedslagen och stimulerad. Jag drevs av en stor vilja, mod och kraft, kanske var jag knäpp, men i så fall är galenskap är nära vän med intelligens. Mitt veckoschema var alltid fullspäckat och jag fick uppleva utmattningssymtom igen. Jag sade upp min lokal och klev ur det hälsocentrum jag varit med och drivit upp. Jag sålde det mesta av mina saker och flyttade hem i vardagsrummet. En paus, en väntan på mig själv, såhär ville jag inte ha det, detta var inte det jag sökte.

Pausen resulterade i min bok. Jag var tvungen att skriva allt jag upplevt, fastän få skulle förstå att det faktiskt var sant. Strax efter publiceringen, sommaren 2015, tog jag steget in i flera tusen år gammal kunskap som skulle ledsaga mig de sista stegen i att nå djupet i mig själv på allvar. Jag hade flera år innan öppnat dörren till växtmedicinernas intelligens med början i Afrika då jag också antog namnet ”Sammarah”. Länge trodde jag att ”Sammarah” var en andlig guide, men det var endast djupet i mig själv. Den röda frekvensen som finns inom alla oss, en längtan, en vibration utan ord, något så litet men ändå så stort.

När jag första gången åkte till Afrika i början på 2009 visste jag att det skulle bli en oförglömlig resa både i mig själv, och på ett yttre plan. Visst hade jag funderat över resan några år innan, men kände att om jag åker jag till en kontinent som är människans ursprung, så kommer jag kanske inte vilja åka hem igen.
Resan till Kenyas urkraft blev som en injektion, och det tog inte lång tid förrän jag åkte tillbaka. Jag mötte olika enkla medicinmän och första gången var jag riktigt nervöst då jag skulle sitta bredvid honom på ett sandigt utomhusgolv för att invänta vad han skulle hitta på. Träpallarna var enkla och jag svettades som en hel ocean när han lade upp skallar av döda människor, stenar i olika färger, ben från både djur och människor, växter och krukor med skum flytande vätska i. Efter en stund kände jag mig bekväm för han gjorde inte så mycket, förutom att sjunga för att troligtvis tillkalla andra makter. Han bjöd på en växt för att äta som jag fick plocka den bakom hans hydda. Enligt honom kunde den läka det mesta om människan som intog medicinen var öppen för det.
Resorna till den röda kontinenten gav många möten och ofattbara upplevelser, men första resan dit blev något som inte går att förklara med ord och det kom att bli inkörsporten till Peru som för att uppleva och lära mer om växtmedicinernas intelligenta förmåga. Så väl hemma i Sverige (efter första Afrika resan) tog det inte lång tid innan jag köpte flygbiljetterna till Peru, för redan ett par år innan hört talas om ”the grandmother” växtmedicinen ”Ayahuasca” som jag var mer än nyfiken på.

Vad säger man när upplevelser blir så stora att ord saknas? Vad säger man till sig själv när man tror man visste, men lär sig att man bara är ett ynka litet sandkorn i en oändlig öken? Hur skulle jag integrera det här med mig själv på hemmaplan. Lugnet infann sig och veckorna i Peru tillsammans med andra, blandades med hemlängtan, skratt och djupa samtal. Jag blev mer fokuserad och stadig men troligtvis var upplevelerna med ”Ayahuasca” avklarade. Kände att detta är inte den växtmedicin jag söker. Några möten blev för livet och denna resa blev starten på fortsättning som uppenbarade sig 2015 då jag kom i kontakt med ”San Pedro”, den heliga kaktusmedicinen som hjälper oss skala av vårt motstånd, våra präglingar för att hitta HEM till ALLT vi ÄR. Jag kände direkt att DETTA är vad människor behöver! Den innehöll allt! Läkning, utveckling, kärlek, kraften, vägen till att bli en kvantmedveten människa med fötterna i flera dimensioner samtidigt!
Nyfikenheten tilltog och det blev många resor utomlands, fram och tillbaka, privat, med familj, med grupper. Medicinen frigjorde mitt sista motstånd och gjorde mig HEL. Detta var nyckeln! Sommaren 2016 började jag själv hålla i ceremonier. Så småningom kände jag att nu behöver jag en paus från alla resor för att integrera allt jag varit med om.

Naturen blev min hemvist, jag ville smälta åren som gått och vara med min familj mer. Jag hade hittat det jag alltid sökt. Det hade nu gått tio år sedan jag startade företaget och insåg att jag kände mig mer hemma än någonsin. Jag hade fått tillgång till ännu mer kraft, intuition, självkänsla, egen vägledning, glädje och dessutom jag såg, hörde och kände jag ännu mer av det som är MER än vår fysiska verklighet.
Att vara maka och mamma är ju även det ett heltidsarbete och nu när jag hade jag hittat mig själv, upplevde jag värdet av att säja nej till jobb. Alla kurser, resor, föreläsningar och sittningar blev mindre intressant för jag kände mina gränser och jag visste vem jag var. Kreativiteten var inte längre var på topp för jag hade funnit vackra, det fridfulla i det enkla.

Alla år med olika läror föll samman i ett. Jag är allting eftersom jag är ingenting. Dagar med oplanerad tid är de bästa. Jag kände att jag aldrig mer kunde göra avkall på mig själv för det går inte. Jag hade rensat, och insåg att jag var någon jag inte vågat visa. Sårbar, känslig, utan ord, men också glad, busig och enkel utan konstigheter.

Bäst mår jag en dag i skogen eller vid havet. En total närvaro som lockar fram en kärleksfrekvens som går utöver det jag upplevt förr. Jag kan få en stilla våg att med kraft slå mot strand, jag kan få vinden att stilla sig, eller fågeln att komma mig nära. Ord är överflödiga i de stunder jag är totalt närvarande och äkta. Tack San Pedro, din kraft, din medvetenhet och din guidning som var och är utöver det jag någonsin kunde hoppas på. Du, som också är intet och alltet, är svaret på det vi människor söker!

Detta bidrog till att jag helt ville släppa det andliga, för det var i många fall missuppfattat. Så efter lite paus inriktade mig istället på det evidensbaserade som tog mig till en KBT psykoterapi-utbildning. Det var en utmaning att sitta bland läkare, psykologer och beteendevetare och jag kände mig ganska udda emellanåt. Läraren var psykolog och forskare från Uppsala universitet och från första dagen tog jag väl till mig varje ord, och insåg jag att psykoterapin hade viss likhet med gammal helig visdom och alternativmedicin, men ändå väldigt olika, och det var detta som skapade föreningen i allt jag lärt mig och kunde.

Stolt var jag när intyget från utbildningen låg i min hand. Dessutom hade tiden givit nödvändig reflektion. Det var inte konstigt att jag haft behovet av att dra mig undan för när jag insåg hur enkelt allt är blev jag också ifrågasättande till det som görs komplicerat både inom andlighet, religion, alternativmedicin och givetvis även om psykologin.

Möten jag haft under åren med shamaner, indianer, medicinmän och medicinkvinnor hade påverkat mig stort, men vad är syftet när vi letar och söker på platser utanför oss själva? Även vänskapen några år tidigare med en indiankvinna hade givit stora insikter. Det spelar ingen roll om vi pratar om ljus, kärlek, himmel och enhet och vi inte inser att vi måste integrera det vi pratar om i vårt vanliga fysiska liv.

Allt blev till ETT och jag blev mer än stolt över mitt arbete igen, men också medveten om hur lite kunskap som finns i vårt galna samhälle. Det fick mig att dra igång med lite mer krut, men också med mer mjukhet. En blandning av sött och salt i samma gryta med många olika metoder för att ge människor tillbaka STORHETEN i att vara både skapelsen och skaparen, micro- och macrokosmos.

Idag delar jag med mig mer balanserat, allt från samtal, olika grupper, resor och San Pedro ceremonier.
Återigen insåg jag att vissa människor var rädda för mig, för jag hade inga rädslor kvar. Vissa människor triggas av min kraft, min spontanitet och glädje men jag speglar bara dom själva. För varje gång jag möter motstånd blir jag medveten om människors behov av kontroll, som styrs av deras inre rädslor. Det gör mig ledsen en kort stund och sedan tycker jag mest synd om dem. Jag själv har jobbat mig igenom lagren och och gjort mig fri ifrån ego, men om jag kommer i kontakt med det, igen så vet jag att det endast handlar om mig själv.

Hösten 2019 blev några trevande försök till en nästa bok. Jag hade redan innan gjort några grunder, men det känns inte rätt i tiden då jag istället kan spendera stunder med mig själv och de jag älskar. Jag har så mycket inom mig jag vill dela, men kanske är det så att jag vill dela genom att ge andra människor upplevelser. Tiden är inne då vi inte kan använda huvudet, utan måste inse att all kunskap är upplevelsebaserad för där finns svaren, läkningen, utvecklingen och framtiden.

Varje dag bokar flera människor in sig hos mig för hjälp och vägledning. Det som berör mitt hjärta mest är då jag möter ungdomar, där jag ofta skulle behöva möta föräldrarna istället. Sällan är det barnets fel, utan från början är det föräldrarnas präglingar, rädslor och brist på kunskap. Dessutom har ju ett barn TVÅ föräldrar och jag upplever ofta att en av dem inte finns med i bilden. Ingen har en perfekt barndom, vi måste alla läka vårt förflutna för att kunna leva ett bra liv, men om vi redan från början haft föräldrar som varit trygga i sig själva, bejakat sina känslor och vågat följa hjärtat så hade vi alla haft en helt annan startpunkt i livet.

Det är synd om människor som inte orkar eller kliva ur det vi blivit inpräntade. Om vi vågar finns allt för oss. Vi är allt, även våra sjukdomar och vår läkning. Om vi vaknar i tid så behöver vi inte skapa lidande eller hamna i kris. Vi måste söka och våga, eftersom betydelsefull information ligger dold under samhällets yta. Det är inte konstigt att vi undanhålls kunskaper eftersom de som har makt och pengar inte vill att vi skall förstå vilka vi är eller hur vi kan bli hjälpta. Då rämnar ju deras förmåga att styra oss. När vi genom tro börjar söka leds vi rätt av vår intention och i vår läkning och utveckling skalar vi av präglingar, stagnationer och det vi trodde var sant. Tyvärr finns det mängder av människor som väljer att sitta kvar i sin matris där de själva utgör sin begränsning.

Tack San Pedro ”The Jaguar Medicine” för att du finns för oss. YOU ARE THE GATEWAY TO HUMAN FREEDOM AND UNCONDITIONAL LOVE!
Mercy and Grace/ Ann

Du kan läsa mer HÄR om mig.